Therese Nybäck

Min förlossning(i korta drag)började den 19 augusti klockan 04.30. Då låg jag i sägen och kände den första värken. Som så många andra var jag inte riktigt säker på om det var det, så jag försökte somna om. Men det gick inte riktigt :).. Varje gång det drog till i magen så kände jag hur hjärtat började slå snabbare och en känsla av både förväntan och rädsla infann sig i kroppen. Efter drygt en timme så beslutade jag mig för att väcka killen. Jag kände mig nästan säker på att det var värkar  och eftersom detta var en måndag morgon så skulle killen upp och jobba. Vilket han såklart fick strunta i :) Vid 10.30 så går slemproppen, och jäklar va rädd jag blev. Allt blev så verkligt. "Snart har jag min bebis här som jag längtat efter i nio månader". Värkarna fortsatte och blev allt kraftigare. Vid 16.00 så ringer jag syrran, Nathalie, som sagt att hon ställer upp med skjuts. Lite lätt panikslagen ringer jag förlossningen och meddelar att jag inte står ut längre och dom välkomnar mig in. Vid 18 så är jag inskriven på förlossningen och hanterar det hela riktigt bra om jag får säga det själv. Syrran stannade kvar med mig och killen så att vi säkert fick veta att vi skulle få vara kvar. Tråkigt om man hade fått vända lixom! Vid kvart i nio får jag den efterlängtade lustgasen 😁! Och allt blev genast mycket lättare att hantera. Efter lite vankande, skratt och energi påfyllnad blev det till att tacka ja till epuduralen och somna en stund. Vid det här laget är jag ganska dåsig och mår faktiskt riktigt bra, klockan har slagit tolv. Hmmm ett barn fött den 20 låter ju bra i mina öron och hoppas att det snart ska vara över. Jag vill ha min bebis i min famn. Klockan slår strax innan 04.00 och det är dax att krysta!! 9 krystningar och där var hon! Min Bailey! Född 04.02 ❤ Älskar dig mer än någonting annat på denna jord! Puss